Vem gillar inte att piffa upp sitt hem. Eventuellt köpa lite nya möbler, eller bra möblera om. Kanske köpa en ny tavla, nya gardiner eller något annat.

Jag älskar förändring, men min familj delar inte riktigt min entusiasm för att förändring.

Här hemma betyder minsta lilla förändring kaos. Om jag dammtorkar i bokhyllan, ser både min man och barnen det direkt. Och då har jag fotograferat innan för att komma ihåg hur allting låg. Det slutar alltid med att de står och ”rättar” till sakerna i bokhyllan.

Så då kan ni ju bara tänka er hur jobbigt det blir med stora förändringar.

Att byta ut möbler, är en lång process som tar lång tid.

Först och främst så görs sådana stora förändringar, bara om det är nödvändigt. Sen så tittar vi på bilder av den nya möbeln, kommer överens om vart den ska stå. Sen köper vi hem den, bygger och plaser ut den. Sen tar det ungefär ca 3 månader för dem att vänja sig vid den och ytligare 3 månader för att acceptera den som en del av inredningen.

Nu är det så att vi har blivit tvungna att göra flera sådana stora förändringar.

1. Köpt ny säng till sonen, tagit bort garderoben i hans rum och satt in en stor byrå. Då han hade en loftsäng så har vi även blivit tvungna att möblera om.

Konsekvens av allt detta: han hatar sin nya säng, den låter, luktar och känns inte som vanligt (han har samma madrass). Allting i rummet ligger på fel plats. Han har stora svårigheter att sova i sitt ”nya” rum.

2. Bytt rum med dottern, för att hon och brosan sparkar på väggen när de har rummen bredvid varandra.

Konsekvens av detta: karln kan inte sova i det nya rummet då det inte är samma ljus, ljud och lukt det samma gäller dottern i sitt nya rum.

3. Dottern har även hon fått en ny säng.

Konsekvens av detta: Det är samma som ned sonen, den luktar och känns inte som vanligt. Vilket gör att hon har stora svårigheter att sova.

Men om man ska se det positiva kommer de ha lugnat ner sig här hemma. Ungefär logom tills julgranen och alla juldekorationer ska upp. Och då börjar vi om igen, men att inte han juldekorationer är omöjligt enligt min familj. Det är faktist den ända förändringen som de uppmuntrar till, även om den är jobbig.

Här bjuder jag på en bild som visar förändringen i dotterns rum.