Att förbereda när vi ska iväg någonstans är inte bara viktigt, utan nödvändigt för att det ska fungera.Den 16 augusti ska vi på dop, mitt yngsta kussinbarn ska döpas. Förberedelserna inför detta började redan när vi fick inbjudningskortet.
Frågor som vart ska vi vara? vem kommer vara där?när ska vi åka hem? Vad gör jag om jag blir arg? Vad händer om jag inte tycker om maten?
Måste alla besvaras. Det ska finnas ett schema över hur dagen kommer att se ut, på ett ungefär.

Mobiler, hörlurar och laddare måste packas ner. Detta för att de ska kunna skärma av sig, när det blir för mycket för dem. Att kunna få gå in i sin egen värld är viktigare än vad man tror, om de ska orka hela dagen.

Sen har vi min man, som ska köra. Han behöver få köra dit en gång innan, för att veta vart han ska parkera. Men även för att inte behöva stressa över att han inte hittar. Även han tycker, att sociala sammanhang kan vara jobbiga. Han har svårt att små prata med nya människor, men även människor som han känner. Han kan ibland upplevas som nonchalant, av människor som inte känner honom.

Trots all planering kan det bli fel. Allt bror på hur barnen mår just den dagen. Man får ju inte glömma att de faktiskt är barn, med allt vad de innebär. Deras svårigheter gör bara den ekvationen en aning svårare att lösa.

Planeringar och förberedelse är det viktigaste om vardagen ska fungera. Här bjuder jag på en bild som visar några av våra planeringar.
Hoppas ni har det bra och lyckas hålla er torra i detta regnande