Nu är vi tillbaka, på ruta ett. Jag pratar och pratar, men det blir bara fel. Du vill inte höra du vill inte se, det är bättre att låtsas att inget är fel.

Jag ger dig broschyrer, böcker och mer. Men du tror ändå att jag har fel. För många rutiner, regler och mer är det som skapar alla problem. Jag daltar för mycket och borde vara sträng, inte låta att barnen skriker på mig. Vad vet väl läkare, barn är ju barn. Att ha spring i benen eller myror där back, är en beskrivning av alla barn. Alla är rädda för något ibland, det där med maten är bara ett stort larv. Sluta försvara allt vad de gör, ni kommer ha stora problem rätt snart.

Frågan är enkel, varför anstränga sig? Varför försöka, när det ingenting ger?

Jag har hoppats för länge, jag har inbillat mig, att du en dag ska vakna och se vad som sker.Det är du som förlorar, mycket mer än du tror. Men jag ska inte tjata, det är ditt eget beslut.

Jag har inget annat att säga till dig, mina barn är det första och sista för mig. Jag fortsätter hoppas att du en dag förstår, att jag inte ljuger och livet är svårt.

Jag bugar och bockar och tackar för mig, historien är över det finns inget mer. Det är du som har valt att avsluta här, för om du inte förstår så måste du gå.

Skriven av: Ana Lazo Almgren