Ibland är det svårt att hitta ljuset i mörkret……

Om denna vecka började dåligt, så är det inget jämfört med hur det slutade.

Vi är beroende av bil, då både barnen och min man T tycker det är jobbigt att åka kommunalt. De tycker det är jobbigt med alla människor, att passa tider och alla ljud/lukter. Så bil underlättar för oss både när det gäller detta, men även när vi ska till BUP och T ska till sin Psykolog. Sen så har T ett jobb där han börjar vid 3 tiden på morgonen och slutar 12 timmar senare. Vi har haft en gammal skrotbil det senaste året, ett spontanköp av T efter att våran andra bil slutade fungera i julas.

I torsdags morgon åkte T till jobbet som vanligt. Strax efter kl 03:00 rigide min mobil, jag hörde på rösten att något hade hänt. Mycket riktigt, det visade sig att bilmotorn hade smällt och börjat brinna när han precis hade parkerat. Som tur var hade han kommit till parkeringen som är bemannad och kunde snabbt få hjälp. Han klarade sig utan fysiska skador, men tyvär inte lika bra psykiskt.

En sådan upplevelse kan vara jobbig för många, men det går över ganska snabbt. Om jag tänker utifrån mig själv så vet jag att jag hade reagerat starkt, men kommit över detta rätt så snart.  Min man håller just nu på med sin utredning, det lutar mot en dubbeldiagnos (Aspbergers/ADHD) och eventuellt något mer. För honom är detta inte något som går över efter en eller två dagar, detta är något som han kommer att må mycket dåligt över i månader.

I torsdags lyckades jag få hem honom från jobbet, ditt han åkte direkt efter allting som hänt. Det är otroligt svårt för honom att avvika från det som är planerat, i detta fall var planen att han skulle jobba. När han kom hem skakade han och hostade okontrollerat och hade svårt att andas. Läkaren konstaterade att andnings svårigheterna enbart var orsakad av stressen och chocken. Han sov inget på hela natten, han var uppe och vandrade och ältade det som hänt. Jag sov inge jag heller då jag var så orolig för honom, problemet är att han inte kan dela sina känslor. Han kan inte riktigt sätta ord på det han känner och det gör att han sluter sig fullständigt, och när detta sker når jag honom inte hur mycket jag än försöker. Omgivningen märker inte när detta sker, för utåt verkar han oberoende nästan kall som om det som hänt inte rör honom i ryggen. Tack och lov kunde jag vara hemma med honom i torsdags (jag har tur som har förstående chef och kolegor).

När dottern vaknade på torsdag så var pappa hemma, vilket inte alls stämde för henne och inte blev det bättre när vi berättade vad som hänt (modifierad version så klart). Det blev inte en bra dag för henne, fick även tala med hennes lärare för att förklara att hon kunde vara något distraherad under dagen. Tur var ändå att sonen inte var hemma utan på kortids. I fredags fick han reda på vad som hänt (modiferad version även här), sonen fick ett panikångest anfall och tyckte inte att vi skulle ha någon bil igen.

Idag har det inte varit en mycket bättre dag, vi hade ett kalas inbokat som verken barnen eller T ville missa. Så vi åkte buss ditt och det gick ganska bra, men vägen hem var inte lika lyckad. V fick ett panik anfall och var övertygad om att någon skulle ta honom, T bröt ihop över att vi inte har någon bil och J förstod inte varför man måste vänta på bussen och fick ett av sina utbrott. Hem kom vi i alla fall….

Idag kraschade även min mobil, och jag blev tvungen att formatet om den. Alla numer och kalender inställningar är borta. Nu måste jag försöka få tag på alla myndighets numer igen. Jag är beroende av mobilen för att hålla koll på alla T:s möten med läkare och Psykolog, möten med barnens skola och läkare samt mina egna jobbmöten

I morgon är en ny dag och jag hoppas den blir bättre, är lite orolig över att T ska åka buss till jobbet. Idag passade vi på att kolla var bussen gick, de har byggt om på stationen så hållplatserna är inte på samma ställe. Vi har även kollat tidtabellen flera gånger och räknat hur lång tid det tar hemifrån oss till station.

Jag håller tummarna och hoppas allting blir bra. Hoppas att eran vecka varit bättre än vår kram

Glöm inte att prenumerera på bloggen, då får du medelande varje gång den uppdateras. Hälsningar NPF Mamma.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s