Månad: november 2014

Inte alltid så lätt…..

/ NPF mamma / Lämna en kommentar

Som jag skrivit förr, har min pojke stora svårigheter inom både autism, ångest och ADHD. Han tar mycket plats, då han mår väldigt dåligt i omgångar.

Min dotter har även hon svårigheter inom ADHD och Aspbergers. Hon hamnar ofta i skuggan av sin bror. Något som jag är väldigt medveten över (och mår väldigt dåligt över).

Idag åkte vi iväg till min moster för att fira hennes man. Vi kom iväg sent då dottern inte ville klä sig. När vi kom ditt blev det för mycket för sonen. Det var för många människor och så en hund som lät väldigt mycket. Efter ca 45 min gav vi upp och åkte hem. Dottern vart förstås väldigt ledsen och arg. Hon tycker det är jobbigt och tråkigt att brorsan inte klarar visa situationer.

Jag önskar jag kunde dela (eller klona) mig själv, för att på så sätt kunna finnas för dem båda. Och ge dem båda allt det dom behöver.

Dottern fick ett stort utbrott när vi kom hem. Min älskade flicka, jag älskar dig så….

IMG_0449.JPG

Mamma hjärtat gråter…..

/ NPF mamma / Lämna en kommentar

Då kom det samtal som jag visste skulle komma. Sonens resurs (Klas resurs) är sjukskriven. Hon är sonens trygghet, hon vet exakt hur hon ska hantera honom i svåra situationen.

Idag ringde läraren när jag var på jobbet. De senaste tre dagarna har inte alls varit bra. Han hade varit inblandad i flera konflikter. Han hade rymt två gånger ut på bilvägen bredvid skolan. Läraren hade sprungit efter och lyckats få med han tillbaka. Han hade sprungit ut utan skor och ytterkläder. Idag hade hon hunnit få tag i honom innan han sprang ut, vilket slutade i att han gjorde ila henne. Hon förklarade att hon mindes att vi sagt att han inte tyckte om det, och kunde reagera aggressivt då men att hon tyckte att det var ett bättre allternativ än att han sprang iväg.

När han lugnat ner sig hade han bett om ursäkt, han hade sagt att mamma och pappa också gjorde så ibland när han skadade sig. Och då slog han mamma och pappa också. Han ville inte att mamma och pappa skulle veta att det varit jobbigt i skolan.

Blir så ledsen och trött. Läraren gör sitt bästa, hon anstränger sig verkligen. Men såhär är det jämnt när resursen är borta.

Hur svårt är det att förstå att han behöver en resurs, och att man då behöver ta in någon i hennes ställe när hon är borta?

Denna gång gick det ”bra” läraren reagerade snabbt, hon var fullt medveten om konsekvenserna av att hålla i honom. Men hon bedömde att det var bättre än att han sprang iväg till bilvägen.

Hur går det när läraren inte är lika snabb? Hur mår min fina kille psykiskt nu?

Detta kommer bli en lång och jobbig helg……

Tårarna rinner och återigen fylls jag av en känsla av maktlöshet.

Det var inte lätt att fortsätta jobba som om inget hade hänt. När det ända jag ville var att springa till skolan och ta med mig min fina pojke hem. Ha han i min famn och skydda han från världen.

En ledsen NPF mamma

Det är så tyst…..

/ NPF mamma / 1 kommentar

Den här veckan har varit väldigt annorlunda för mig.

Det är kortids vecka vilket innebär att jag i vanliga fall bara har ett barn hemma. Men min mamma ville ge mig en liten paus i vardagen. Så hon och hennes man har tagit de barn som skulle varit hemma.

Så nu har jag haft en hel barnledig vecka. Och det är både skönt och lite jobbigt.
Det är skönt att bara få vara när man kommer hem från jobbet. Men jobbigt för jag SAKNAR mina så hjärtan.

Idag blev även vardagen lite enklare, vi har nämligen fått vår nya bil. En helt ny bil som förhoppningsvis ska hålla ett bra tag utan att haverera.

Så nu har jag hjälpt min man att träna på att parkera i vårt garage. Han tycker sådant är väldigt jobbigt. Men det gick supet bra, hoppas det går lika bra imorgon när jag inte är med.

Hoppas ni haft en bra vecka hittills

IMG_0436.JPG

Hur stressar man mindre??

/ NPF mamma / Lämna en kommentar

Kronisk trötthet
Glömska (minnet är väldigt kort nu för tiden)
Yrsel (svimmat två gånger)
Sjuk jämnt
Ont i kroppen konstant
Problem med magen (IBS,Magsår)
Och mycket mycket mer…..

I går var jag hos läkaren igen, för hundra elfte gången. Läkaren tycker att allting lutar åt att jag har Utmatnings syndrom.

Hans råd var stressa mindre…..

Hur gör man det?
Jag lever med TRE individer med NPF-diagnoser, alla med olika behov.

Vist har jag avlastning för barnen, men jag har ju alltid ett barn hemma åt gången.

Sen så har min man inte något stöd från vuxen HAB än. Vilket innebär att jag är den som hjälper honom att organiserar din vardag.

Är det meningen att jag ska överge dem, låta dem hitta sin egen väg?

Jag kunde bli sjukskriven. Men hur hjälper det mig? Jag blir tokig hemma i mer än två dagar, med alla bråk och utbrott.

Mitt jobb är min fristad, och jag verkligen älskar mitt jobb. Och jag har precis börjat jobba efter ha kämpat med studierna i många år.

Nä sjukskrivning är inget för mig, inte om jag ska behålla min mentala hälsa.

Men frågan kvarstår hur stressar jag mindre?
Nästa vecka är det kortids Vecka för barnen, mamma ska ta det barn som inte är på kortids för att jag ska få en vecka utan stress. Men vart lämnar jag min man?

Kan inte någon bara ge mig alla svaren och en årsförbrukning av energi.

Upp och ner…. Ner och upp….

/ NPF mamma / 2 kommentarer

Ja då var vi sjuka igen. Denna gång är det 3 av 4. Mannen har öroninflammation och förkylning. Sonen har en dunderförkylning. Sen har vi mig, som självklart är sjuk igen. Denna gång är det förkylning, ont i axeln och ont i örat (jag har bestämt att det inte blir öroninflammation).

Så nu ligger två st i familjen nerbäddade i sängen. Jag ska lämna dottern i skolan sen ska jag åka och jobba. Det blir en lång dag idag….

Ibland går det uppåt för att sen gå ner, och sen uppåt igen.

Trevlig onsdag till er alla

Säg min älskling….

/ NPF mamma / 6 kommentarer

Ska jag dräpa demoner, de som skäl all din ro. Eller tända i mörkret ett flammande ljus.
När du ligger bredvid mig, är du tusen mil bort. I en värld full av ångest, tvivel och sorg.
Tårarna rinner och ger ingen ro, för du är ensam där inne i en värld utan ljus.

Säg mig min älskling, hur hjälper jag dig?

För mitt hjärtat det brister och läker aldrig igen. Rädslan den fyller hela min själ. Det finns bara tomhet och en känsla av sorg. För stormen den lämnar ingenting kvar.

Säg mig min älskling, hjälper jag dig?

När jag sitter bredvid dig och sjunger för dig.
När jag säger ”jag älskar dig och finns här för dig”
När jag kämpar mot allting som vill skada dig.
När jag skapar rutiner, scheman och mer. För att allting ska rulla utan problem.

Säg mig min älskling vem skyller jag på?
Vem bär ansvaret för allt som är svårt?
Är det livet, samhället, Gud eller jag?

Säg mig min älskling hur mår du idag?
Ska vi skratta eller gråta? Eller bara vara idag? Det gör inte så mycket, ge mig bara en roll. Vi improviserar tillsammans det gör vi så bra.

Skrivet av: Ana Lazo Almgren

Tung dag….

/ NPF mamma / 3 kommentarer

Ni vet den där känslan av total tomhet som man kan få efter en riktig jobbig händelse. En sådan dag har jag haft idag, känner att jag har gått på autopilot hela dagen.

Jag känner mig totalt uttömd. Det ända som återstår är en enorm oro för framtiden. Vad kommer hända med min pojke? hur kommer hans liv bli?

Jag hatar dessa nätter när sonen inte kan sova, hatar hans panik och ångestanfall och framförallt så HATAR jag detta j..la självskadadebeteende som han har.

Det går inte med ord att förklara den enorma känslan av vanmakt man känner när man ser sitt barn må så dåligt och inte kunna göra något. Att höra ord som ”jag vill dö” ”jag hatar mitt liv” ”varför kan jag inte vara som andra”. eller när ångesten blir så stor att han vill skada sig själv för att få slut på det jobbiga.

Att leva med den här rädslan att man en dag inte kommer hinna stoppa honom när han försöker hoppa från balkongen, eller att han hitta knivarna eller något annat.

För er som tänker OJ VILL HAN TA SITT LIV! så kan jag säga, han vill inte skada sig så han dör han vill få det jobbiga inuti att ta slut. Och JA VI HAR REGELBUNDEN KONTAKT MED ALLA MÖJLIGA ENHETER. OCH LÄKARE, PSYKOLOGER OCH ANDRA TAR ALLT DETTA PÅ VÄLDIGT STORT ALVAR.

Och för det mesta så klarar vi av vardagen med, jobbiga utbrott av ilska, panik och ångest utan några som helst problem. Sen blir det för mycket och bägaren rinner över. En för oss ”normalstörda” liten skitsak som ändrat schema kan vara det som utlöser en orkan utan dess like.

Nu har orkanen passerat och lugnet har lagt sig. Men mitt mamma hjärta ligger åter igen i tusen bitar.

Jag önskar att jag kunde få smärtan att försvinna. Jag önskar jag kunde jaga bort alla demoner. Men det ända jag kan göra är att stå vid din sida, hålla din hand så att du inte blåser bort i stormen.

Idag var en tung dag, imorgon blir det bättre.

ta hand om varandra där ute hälsningar NPF-mamma.

 

IMG_0215.JPG

Älskade barn.

/ NPF mamma / 1 kommentar

Idag blev det en VAB-dag. Sonen har inte sovit något på hela natten, och ångest anfallen avlöste varandra.

När han haft nätter med mycket ångest och lite sömn får han ”feber” dagen efter. Och inte lite feber utan hög feber som går bort under dagen.

Tycker så synd om min pojke, han gör sitt yttersta för att kunna sova, men i natt var ångesten för stark. Inte hjälpte det att han fick ligga i mammas säng.

Nu är vi hemma han och jag. Jag har pratat med hans lärare och kollat om det är något som hänt där.

Den enda anledningen jag hittar, är att det finns två franska lärarstudenter på hans skola. De ska vara i hans klass. Sen att det gjorts ändringar i hans schema i skolan.

Älskade barn, jag skulle ge mitt allt för att du inte skulle behöva må som du gör.

IMG_0119.JPG

Borsta håret…..

/ NPF mamma / 2 kommentarer

Som jag brättat för så är det här med att borsta håret en kamp här hemma.

Dottern försvinner så fort hårborsten kommer fram. Hon gråter, skriker och beter sig dom om man försöker ta livet av henne.

Vi har under åren prövat det mesta. Balsam spray, utrednings borstar, hår olja. Men inget har hjälpt fram till nu.

Dom ni förstår så försvinner hårborstarna mystiskt här hemma 😱

Men nu har jag hittat ett mirakel!!!
Denna borste är underbar och jag rekommenderar den till alla som har samma problem som jag.

Nu kommer hon frivilligt för att borsta håret.
Först reder vi ut håret med denna borste, sen så borstar vi med en vanlig borste. Funkar utmärkt 😃

IMG_0311.JPG

Lycka är en rosa liten blomma

Dagliga samtal, vid matbordet.

/ NPF mamma / 1 kommentar

Vi försöker äta middag tillsammans varje dag. Konversationen brukar handla om allt möjligt.

För en vecka sedan undrade de om andra världskriget, demokrati och diktatur.

Idag vid matbordet.
J- mamma varför vart det andra världskriget nu igen?
V- det var den där gamla gubben ju.
J- vilken gammal gubbe?
V- han den där kassler gubben, han som bestämde massa dumt.
J- mamma hette han verkligen kassler? Är inte det typ mat?!
Jag- ja hans namn låter nog som kassler men han hette inte så.
V- nä juste han hette hitler… Mamma när ska vi öra kassler.
J- tycker jag om kassler?
V- det är ju typ skinka…
T- har vi skinka hemma? Vi kanske ska köpa ny skinka.
V- vi fick skinksås idag!
J- men den har ju mjölk, du ska inte dricka laktos?!
V- jag tycker om mjölk!!
J- jag vill inte ha mjölk… Om den inte har choklad.
J- mamma kan vi köpa choklad kalender i år.
V- mamma det är jul snart?!
Jag-det är jul om 1,5 månad ungefär.
J- vi pratade om halv på matten.

Som ni ser så hinner man med mycket i ett samtal med familjen. Det gäller att hänga med i deras tempo.

Och alla pratar i munnen på varandra.

Hoppas ni haft en bra dag där ute.