Ska jag dräpa demoner, de som skäl all din ro. Eller tända i mörkret ett flammande ljus.
När du ligger bredvid mig, är du tusen mil bort. I en värld full av ångest, tvivel och sorg.
Tårarna rinner och ger ingen ro, för du är ensam där inne i en värld utan ljus.
Säg mig min älskling, hur hjälper jag dig?
För mitt hjärtat det brister och läker aldrig igen. Rädslan den fyller hela min själ. Det finns bara tomhet och en känsla av sorg. För stormen den lämnar ingenting kvar.
Säg mig min älskling, hjälper jag dig?
När jag sitter bredvid dig och sjunger för dig.
När jag säger ”jag älskar dig och finns här för dig”
När jag kämpar mot allting som vill skada dig.
När jag skapar rutiner, scheman och mer. För att allting ska rulla utan problem.
Säg mig min älskling vem skyller jag på?
Vem bär ansvaret för allt som är svårt?
Är det livet, samhället, Gud eller jag?
Säg mig min älskling hur mår du idag?
Ska vi skratta eller gråta? Eller bara vara idag? Det gör inte så mycket, ge mig bara en roll. Vi improviserar tillsammans det gör vi så bra.
Verkligen träffande. Har haft en oerhört jobbig dag med min 9årige son (svår adhd, asperger och högfungerande autism)….helt slut och nedbruten som mamma.
Jag vill hjälpa men hur!?!
En tröst är när jag hittar en blogg som din och vet att det finns fler ”hjälplösa” föräldrar,,,,,,tack =)
GillaGilla
Stor kram till dig. Känslan av vanmakt är hemsk, men du är inte ensam. Vi är många som kämpar.
GillaGilla
Det var det finaste jag läst på länge, så träffande på nått sätt! ❤
GillaGilla
Tack
GillaGilla
Men så fint skrivet! 🌸
GillaGilla
Tack 💕
GillaGilla