Idag är sista dagen på året. En dag då många blickar tillbaka på det som varit. En dag då man mins bra och dåliga stunder.

För oss är det en dag då vi blir påminda om hur livet va förr, innan barnen fick sina diagnoser och sin medicin.

Vi brukar vänta med medicinen till ca 10 på morgonen så att den håller längre på kvällen. Men barnen tycker det är jobbigt.

Här delar min son med sig över hur det känns i kroppen utan och med mediciner.

Han har velat göra en film som vi nu delar. Han har varit med och tyckt till och godkänt filmen för publicering.

Då var julen över. Barnen är nöjda och glada med sina nya saker. Och allt flöt på rätt så bra. Sonen fick ”bara” tre raseriutbrott, dottern HYPER över allt och T var stressad över allt. Med andra ord så var det som det brukar här hemma😄

Men nu inleds den jobbigaste perioden för oss. Veckan före och efter nyår.

Det är samma vissa varje år. Fyrverkerierna börjar smällas i vårt område redan på juldagen. Och håller på fram till mitten av Januari.

När man har ett barn som är ljudkänslighet, med ångest problematik och en överaktiv fantasi. Förorsakar varje litet ”pang” jordens undergång för honom. Vilket innebär att jag får upprepa fraserna, ”nej det va inte en bomb utan fyrverkerier, nej det kommer inte på vårt tak det kommer inte börja brinna, nej du kommer inte dö.” Ungefär 500000 gånger per dag.

Det bästa med det hela är de som skjuter fyrverkerierna tycker att det är en briljant Idé att göra det precis när mina barn ska sova eller precis har somnat.

Nu mera står det två resesängar i mitt sovrum, då ingen av barnen vill sova i sina rum när det smäller 😁

Det
Hoppas ni alla har fått en fin och lugn JUL. Och att ni får ett GOTT NYTT ÅR.

Till alla ni föräldrar som kämpar på, vill jag bara säga. Grattis vi har klarat ännu ett år, nästa år kan bara bli bättre. Glöm inte bort att samla på alla bra stunder, de är bra att ha när livet känns svår.

Stor kram till alla mina läsare, och tack för att ni tagit del av min blogg❤️💛💙💜💚

För min familj är det viktigt att saker och ting är som de ”brukar” vara.

Barnen har sedan i mitten av November varit besatta av SMHI:s app. Det har längtat efter snö, för utan snö kan det vi inte få någon jul.

De har nämligen lärt sig att på vintern är det snö. Så den logiska slutsatsen för dom är, ingen snö ingen vinter. Och eftersom julen är på vintern så kan vi inte häller få någon jul utan snö.

Så ni förstår vilken lycka det är här hemma…. För det har äntligen snöat!!!

Nu är livet bra igen….

December är nog den månad som är jobbigast. December är fyllt av traditioner och förväntningar.

Här hemma är december den jobbigaste månaden på året. Först har vi lucia, sen sonens födelsedag, jul och nyårsafton. Alla fyllda av traditioner och krav.

Lucia är väl ganska så lugnt nu när barnen är äldre, det är bara vissa årskurser som är ned i lucia tåget.

Sen har vi sonens födelsedag (den 14 december). Precis som för dottern är det två dagars firande. Först med mamma, pappa och syrran. Dagen efter kommer släkten.

Sen har vi julen och allt som hör till det. Vi har skapat oss våran egen tradition av att vara ensams på julen. Den 24 börjar vi dagen med att barnen får öppna ett varsitt paket. Sen äter vi lite julmiddag efter Kalle anka, sen öppnar vi paketen. Barnen leker med sina saker en stund, sen är det dags att sova ca kl 21:00.
Tråkigt tycker säkert många, men det funkar utmärkt för oss. Barnen som vaknar redan kl 04:0″ på julafton får sova tidigt och vi vuxna får någon timme att umgås och njuta av en bra julfilm.

Juldagen bjuder vi hem mina föräldrar, min bror och T:s mamma och syster. Funkar bäst att barnen får vara hemma under julen. Vi äter lite, barnen får paket och vi umgås i någon timme med våra familjer.

Nyår är nog värst. Sonen hatar höga ljud, vilket inte precis gör fyrverkerier till hans favoriter. Vi brukar vara själva även på nyår. Vi äter gott, sen tittar vi på film fram till tolvslaget. Sen så tittar vi på fyrverkerier (inomhus och med hörselskydd på), sen sover vi alla i samma rum. Barnen i tältsäng/ madrass och vi i vår säng.

För många är julen en tid att umgås med familjen. Vi har prövar det, och det funkar inte. Stressade barn är olyckliga barn och en olycklig mamma.

På detta sätt är barnen glada och så lugna de kan bli. Och jag får nöjet av att se lyckan i mina barns ögon, det är den bästa julklappen någonsin.

Ha en underbar jul alla fina läsare….

Idag var det dags för min flickas dansuppvisning.

Hon började dansa i kommunens kulturskola när hon var ca 4,5 år. Det tog lång tid för henne att komma in i gruppen. De första tre månaderna var vi med in. Hon bara satt hos oss och iakttog, innan hon började delta. Det va många tårar och utbrott, men hon ville inte sluta.

När hon sen äntligen hade släppt oss, fick hon reda på att de skulle uppträda inför 400 personer. Hon sov inte på en hel månad eftersom hon var så nervös. Vi sa flera gånger att hon inte behövde vara med, men hon är envis som synden.

Så kom dagen för hennes första föreställning. Hon var så nervös, jag trodde inte hon skulle gå upp på scenen. Men jag hade fel.

Detta är 5 gången hon går upp på scenen. Och mitt hjärtat fylls av stolthet och mina ögon av tårar. För jag mins hur hon kämpade, jag mins alla tårar, sömnlösa nätter och utbrott.

Min flicka har alltid gått sin egen väg, hon kämpar för att övervinna sina rädslor. Hennes Aspbergers och ADHD gör det inte alltid lätt alla gånger. Men när det är något hon verkligen vill ha så ger hon inte upp utan att ha kämpat.

Jag är så stolt över att få vara din mamma.