Möte efter möte har jag suttit och berättat:

• Vad som funkar
• Vad som är V:s styrkor
• Vad han behöver stöd i
• Och vilket förhållningssätt som fungerar. 

Jag har talat om att hans beteende är ett tydligt täcken på att han inte mår bra i miljön och i gruppen. 

Nu är vår gräns nådd. Vi har tröttnat på att prata in för döva öron. Steg tre är taget och vi väntar just nu på resultatet av det hela. 

Nu är det inte många veckor kvar av detta skolår, men jag vill att det ska sluta bra. Så att han kan må bra under sommaren och inte bära på oron inför nästa skolår. 

Jag tror inte att jag och min man är särskilt populära på skolan, eller på utbildningsförvaltningen i kommunen. Men vi kommer inte ge oss. Vi kommer kriga så läge det behövs. 

Just nu har min son flyttats ur klassrummet, tillsammmans med två andra kamrater. Striden för att min son ska få möjlighet att fortsätta med sina studier är i full gång. Det är inte meningen att han ska gå i skolan för att spela spel, eller åka till lekparken. Skolan har ansvar för att min son ska uppnå minimum kraven för årskursen. 

Hoppas att våra ansträngningar ger resultat. Skulle vara skönt att inte behöva kämpa med skolan mer. 

Hoppas allt är bra med er där ute. Och jag sänder en stor styrke kram till alla som kämpar på där ute.