Trots, trots och lite mera trots 

Min dotter har alltid haft ett humör som skulle få ett helgon att svära. 

Men den senaste tiden har det eskalerat 200% åt hel fel håll. Det är raseriutbrott, från det att hon vaknar tills att hon somnar. 

Det värsta är att vi inte kan nå henne. Det känns som om hon stängt av oss fullständigt, och inget vi säger eller gör har någon betydelse. 

Jag har nu börjat förstå, att mycket av detta är kopplat till det faktum att hon nu börjar komma in i puberteten.  

Men eftersom det mesta av forskningen kring både Asbergers och ADHD är gjord på pojkar. Är det inte mycket hjälp man kan finna i litteraturen. 

Jag står återigen handfallen, hur hanterar jag en dotter som är arg som ett bi dygnet runt. Hon vill inte prata med mig. 

Älskad bebis hur kan jag hjälpa dig? 

Förvirrad mamma…..

7 reaktioner på ”Trots, trots och lite mera trots 

  1. Det finns massor med bra böcker om flickor och AS. Jag gillar själv författare som Liane Holliday Willey (Pretending to be normal), Donna Williams (Nobody nowhere), Cynthia Kim (Nerdy, shy and socially inappropriate), Tania Marshall (I am aspiengirl). Och varför inte Gunilla Gerland och Paula Tilli om du vill ha svenska.

    Sen kan jag tycka att om hon inte vill prata med er så låt bli det. Säger hon inte att hon vill ha nån hjälp så vill hon kanske inte det heller. Att hon är ”arg jämt” låter ju som om hon har det tillräckligt jobbigt ändå.

    Gilla

    • Tack för alla tips 👍dom på svenska har jag läst. Men ska kolla efter dem på engelska.

      Att hon har det jobbigt är jag helt på det klara med. Och att tvinga min kära prinsessa till något hon inte vill, är ungefär lika meningslöst som att cykla på vatten. Hon är envis som bara den även de bästa av dagar.

      Min oro är att hon behåller allting inombords. Hon har alltid kunna uttrycka sig genom sin konst (allt dom har med färg och form att göra) genom sina sagor. Men nu har hon inte rört sina färger på flera månader. Detta oroar mitt mamma hjärta.

      Gilla

  2. Så himla svår situation!! Instämmer med dig att det finns inte mycket litteratur om Autism/ADHD hos flickor. Min dotter är 15 år och har Autistiskt syndrom/ADHD. Hon känner oxå ilska men visar det inte utåt utan har självskadebeteende istället. Hormonerna ställer till det riktigt rejält för våra döttrar, mer än för andra flickor utan diagnos. Jag låter alltid min dotter få vara ifred när jag ser att hon drar sig undan och man kan ändå inte nå henne även om man hade försökt. Efter ett tag kommer hon ut och då är det lite bättre. I bästa fall kan vi prata litegrann, och jag kan få pussa henne på pannan och ge henne en kram. Men visst känner man sig ofta maktlös…..

    Gilla

    • Ja maktlösheten över att se min flicka må dåligt är fruktansvärd. Att försöka få min flicka att göra något hon inte vill är meningslöst. Det som oroar mig är att hon behåller allting inom sig. Hon har aldrig kunnat utrycka sig med ord, men kunnat ge oss en inblick i Siv värld genom sina målningar och andra skapelser. Nu gör hon inte det heller.

      Min son har ett självskadebeteende och det har varit hemskt under hans jobbigaste perioder. Då har vi fått vakta honom 24/7 för att han inte ska skada sig allvarligt. Jag är rädd att min flicka kommer börja skada sig själv.

      Jag önskar att jag åtminstone fick ge henne en kram. Men jag antar att jag får fortsätta bevisa för henne att jag är här och inte kommer lämna henne.

      Gilla

      • Det är ett ofattbart lidande som mamma att se sitt barn plågas av ångest. Har ni kontakt med Hab? Har du någon föräldrastödjande samtalsterapi? Min dotter som har Autism/Adhd/Trichotillomni tillhör Hab och jag får där föräldrastödjande samtal en gång i månaden av en helt underbar kurator. Det betyder väldigt mycket för mig. Jag känner att Hab lyssnar på oss. Imorgon börjar min dotter med sin nya ADHD-medicin och jag hoppas att det ska hjälpa henne att må bättre. Det enda vi som mammor kan göra är att finnas där med vår kärlek. Samt kämpa för att få hjälp av BUP/HAB etc.
        Min dotter har också svårt att uttrycka sig muntligt. Speciellt om hon mår dåligt. Flera dagar/veckor senare kan hon berätta lite grann. Min dotter uttrycker sig i skrift/konst precis som din dotter. Det går i vågor.

        Jag förstår din oro för din dotter eftersom din son redan har ett självskadebeteende.

        Du är en otroligt fin och stark mamma!!! Glöm aldrig det!! Om du inte redan tillhör den slutna FB-gruppen Fantastiska Föräldrar (familjer med barn med NPF) så kan jag varmt rekommendera dig att ansöka om medlemskap där. Vi är många föräldrar som kämpar och stöttar varandra på det forumet. den gruppen har hjälpt mig jättemycket när jag själv har haft mina tuffa dagar.
        Stor varm kram ❤

        Gilla

      • Tack för dina ord. Vi har kontakt med BUP men inte fått så mycket hjälp från HAB. Är med i några grupper på FB. Utan stödet från alla de underbara människorna i dessa grupper hade jag inte klarat de svåraste av tider. Det finns en speciell känsla av trygghet i vetskapen att man inte är ensam i sin kamp.

        Liked by 1 person

      • Tack! ❤ Instämmer verkligen med dig att den varma gemenskapen och stödet från andra föräldrar med barn med NPF betyder oerhört mycket! Önskar dig och din dotter all hjälp ni kan få!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s