Hur mycket man än försöker underlätta för barnen vid en separation, blir det ändå svårt. 

Barnen har svårt att sätta ord på sina kännslor och funderingar. De har ju alltid varit mig som de anförtror sig åt, vilket leder till att det är jag som får ta de största smällarn nu. 

Det är inte lätt atta vara liten, speciellt inte i en sådan här situation. Och för barn med dessa specifika svårigheter blir det ännu jobbigare. 

Känner att jag håller på att gå under, oro. Över deras välbefinnande hänger över mig som ett mörkt måln. Hur ska jag hjälpa dem igenom denna extremt svåra förändring. 

Idag känner jag mig inte så stark som mamma