Det sägs att hoppet är det sista som över ger människan. 

Jag tror att man som förälder lever på hoppet. Hppet att man gör det som är bäst för sina barn. Hoppet att det en dag ska vända och alla de jobbiga stunder enbart ska vara ett avlägset minne. 

Hoppet om en ljusare framtid, en framtid utan mediciner utan rädslor och utan utbrott. En framtid där mina barn hittar sin plats i en värld som är långt ifrån anpassad för dem. 

Hoppet och den enorma kärleken som vi föräldrar har för våra barn, är det som får oss att kämpa vidare i de mörkaste av stunder. 

Att se mina barn kämpa vidare när allt är skit, är det som får mig att tro på en ljusare framtid. För hur många gånger de än faller, så reser de sig igen och fortsätter kämpa. 

Jag försöker lära mina barn, att de kan klara allt de vill. Och de lär mig att aldrig ge upp hoppet, för det finns alltid en morgondag.

Så till er alla där ute, håll hoppet vid liv / NPF MAMMA