Det nya året började ungefär som det andra slutade, det vill säga kous.

Sonen har ny medicin för sin ADHD vilket gör att utbrotten är färre och mildare i karaktär. Men han mår fortfarande väldigt dåligt och vi känner att vi inte kan nå han. 

Det är svårt att se sitt barn fast i ett mörker som man inte kan hjälpa han ur. Vi har haft många samtal med BUP som tycker att sonen bör utredas för Bipolär. Ytligare en diagnos att lägga till de som han redan har. Men inga förslag på hur vi hjälper han att komma ur det mörker som slukar han mer och mer. 

Hur ska man orka när oro och stressen äter upp en långsamt? Hur ska man orka vara stark för deras skull när det ända som man vill är att gråta och skrika? 

Ibland vill man bara ge upp. Men det är en lyx jag inte har. Så det är bara att fortsätta kämpa.