Det va ett tag sen jag skrev. Det har varit upp och ner de senaste månaderna. Just nu är det ganska bra. 

Sonen lyckades gå ut 6 klass med betyg i de flesta ämnerna. Den sista månaden gick han till skolan varje dag, och lyckades förvåna både sig själv, oss och sina lärare. Han gick från strek till E i fyra ämnen. Så inte dåligt kämpat, är otroligt stolt över honom. 

Under sommarlovet har han dock bara velat var inne och spela 😬 men han har inte haft några utbrott, vilket är bra. 

För tre veckor sedan träffade vi en ny läkare på BUP. För första gången på länge så kändes det som om någon lyssnade på oss. Vi tog upp hans perioder då han inte vill något, utan fastnar i ett mörker som vi inte lyckas nå honom i. Vi förklarade att detta har blivit värre de senaste två -tre åren och att vi är oroliga. Vi berättade även att den andra läkaren pratat om Bipolär och att vi natuligtvis va oroliga. 

Efter mycket prat, med oss och även sonen så förklarade hon att det vi beskrev inte lät som bipolär men att det absolut lät som depression. Han började med antidepressiva och vi ser att han är mycket gladare. Han säger själv att han inte känner sig så ledsen och arg 😊. Han är även exalterad över att få börja 7 klass i en helt ny skola. Han har tagit upp kontakten med gamala klasskompisar som ska börja i samma skola för att känna någon när han börjar. 

Jag lever på hoppet över att detta ska hålla i sig. Att han äntligen ska få slippa leva i det eviga mörker som alltid tycks sluka honom. 

Dottern mår bra, även hon har börjat med elvanse och slipper nu ta två olika ADHD mediciner. Den nya medicinen räcker även längre. 

Just nu njuter jag över att det värsta jag behövt hantera dessa senaste veckor är, valnlig tonårstrots 😊 Även om det inte alltid är roligt, så förstår ni säkert att jag föredrar det än allting annat som vi annars måste hantera. 

Ha en fortsatt skön sommar och ta hand om er där ute kramar NPF mamma